A dos meses del gobiernno de derecha un diario sueco critica a
Macri
aqui està la nota y luego la traducciòn
President Mauricio Macri är ett hot mot demokratin i Argentina
Mauricio Macris regering har främjat ett av de största bakslagen vad gäller mänskliga rättigheter i Argentina sedan militärdiktaturen tog slut 1983.z
Gula ballonger, festmusik, familjehunden Balcarce i presidentens soffa. I samband med Mauricio Macris maktövertagande förutsåg ledande nationella och internationella medier en ”glädjens revolution” i Argentina, slutet på populistiska spänningar och en återvändo till den globala scenen under ledning av en demokratisk, post-ideologisk, borglig, liberal koalition. Mauricio Macris stora idol är Nelson Mandela, berättade han i ett reportage som Le Monde, The Guardian, La Stampa y El País gemensamt publicerade. De närvarande journalisterna tycktes bortse från uttalandets sarkasm.
Vi är forskare som sedan årtionden tillbaka har specialiserat oss på Argentinas historia och kultur. Vi är bestörta. Upprörda. Oroliga. Medan vi skriver dessa rader håller polisen fattiga barn i styr med hjälp av gummikulor. De gick in i ett slumområde i Buenos Aires där de mest utsatta var i färd med att förbereda ett av de få glädjeämnen som livet erbjuder dem: repetitioner inför det stundande karnevalståget. Polisen avlossade skott urskillningslöst mot allt som rörde sig. Utan anledning. Utan orsak. För att sprida fruktan.
Sedan installationen av Mauricio Macri råder i Argentina ett klimat som människor inte upplevt sedan den senaste militärdiktaturens blodiga år. Genom att utnyttja parlamentets årliga sommaruppehåll och med bekämpningen av narkotikahandeln som förevändning har presidenten utlyst undantagstillstånd i hela landet – en åtgärd som ger militären möjlighet att ingripa i interna säkerhetsfrågor och även skjuta ner flygplan utan förvarning. Ingen kan längre gå ut utan identitetshandlingar. Inte ens Mexiko har gått lika långt i sin reaktion på det upplevda hotet från den organiserade brottsligheten. Detta sker trots att Buenos Aires, tillsammans med Montevideo, är Latinamerikas tryggaste huvudstad.
Genom dekret och i strid med sina konstitutionella befogenheter har president Mauricio Macri utsett två av sina vänner till domare i Högsta Domstolen och han har även upphävt den lag som begränsade monopoliseringen av medierna. Antalet godkända kanaler som styrs av en enda hand var inte ens så högt under militärdiktaturen. Samtidigt har kritiska journalister, eller de som helt enkelt inte är i linje med regeringens politik, avskedats från de statliga kanalerna. Privata företag, hotade av en förlust av statliga reklamintäkter, har följt efter. I samband med avskaffandet av beskattningen på jordbruksexporten och en kraftig devalvering av peson, som omfördelar tillgångarna till de välbärgade som förfogar över amerikanska dollar, har den argentinska staten genomlidit en våg av uppsägningar som nu uppgår till nästan 25 000 löntagare (ungefär detsamma i den privata sektorn). De flesta av de drabbade är människor av annan åsikt än den styrande regeringen.
De statliga stödfunktionerna för arbetet med de mänskliga rättigheterna har drabbats särskilt hårt. Hela avdelningar på flera ministerier och organisationer har stängts samtidigt som före detta tjänstemän, misstänkta för brott mot de mänskliga rättigheterna, har utsetts till statliga ämbeten. Presidenten har vägrat att ta emot människorättsorganisationer som Mödrarna och Mormödrarna på Plaza de Mayo. Kulturministeriet i staden Buenos Aires har, i linje med den nationella regeringen, påstått att antalet försvunna under den senaste diktaturen ”var en lögn som fabricerades vid förhandlingsbordet för att få subventioner”.
I detta klimat av utbredda hotelser, är polisiära övergrepp mot protester genomförda av fackförbund, arbetslösa, kvinnogrupper och ursprungsbefolkningsgrupper eller kriminaliseringen av den politiska oppositionen föga förvånande.
Kulmen (för tillfället) är fängslandet av Milagro Sala, ursprungsbefolkningsaktivist och ledamot i Parlasur (Mercosurs parlament). Hon greps efter att ha deltagit i ett fredligt protestmöte som organiserades för att begära en audiens med guvernören Gerardo Morales. Gerardo Morales, allierad med president Mauricio Macri , har förbjudit ursprungsbefolkningarnas bostadskooperativ och hotar att dra tillbaka all offentlig finansiering. Amnesty International, Europaparlamentet och Parlasur har lämnat officiella protester. De rättsliga myndigheterna i provinsen (styrda av president Mauricio Macri genom dekret) har svarat genom att skärpa villkoren för Salas internering, plundra hennes hem och fängsla andra aktivister.
Mauricio Macris regering är varken borglig eller postideologisk. Den är liberal enbart
för att den underkastar sig den transnationella finanssektorn. Den argentinska ”nya högern” påminner om de i Polen och Ungern: indragen pressfrihet, kooptering av rättsväsendet, förföljelse av oliktänkande och väpnat förtryck om någon vågar reagera. Mauricio Macri , en före detta ordförande i en stor fotbollsklubb med korrupta kopplingar till huliganernas maffiavärld samt arvtagare till ett imperium i finans- och mediabranschen, kan räkna med att tillmötesgående domare lägger rättsfallen – bland annat för korruption och illegal avlyssning – mot honom på is. Mauricio Macri är ingen Nelson Mandela. Han kan snarare liknas vid en sydamerikansk Silvio Berlusconi, en affärsman som älskar kreditbedömningar och avskyr demokrati.
På mindre än två månader har Mauricio Macris regering främjat ett av de största bakslagen vad gäller mänskliga rättigheter i Argentina sedan militärdiktaturen tog slut 1983. Det är inte en glädjens revolution utan rätt och slätt en gummikulerevolution. Kulor som riktas mot inget mindre än den demokratiska processen i Argentina och i hela regionen.
Inför totalitarismen är internationella påtryckningar ett av de få vapen som återstår. För demokratin och de mänskliga rättigheternas skull, för rätten till information och pressfrihetens skull, ber vi våra journalistkollegor, kulturarbetare, forskare inom samhällsvetenskap och naturvetenskap, att informera sina målgrupper om den antidemokratiska och repressiva riktning som Mauricio Macris Argentina rör sig i.
Gummikulerevolutionen är inte en revolution. Det är kulor. För tillfället av gummi.
Brigitte Adriaensen. Universiteit Nijmegen
Jens Andermann, Universität Zürich
Ben Bollig, University of Oxford
Geneviève Fabry, Université Catholique de Louvain
Liliana Ruth Feierstein, Humboldt Universität zu Berlin
Anna Forné, Göteborgs Universitet
John Kraniauskas, Birkbeck College, University of London
Emilia Perassi, Università degli Studi di Milano
Kathrin Sartingen. Universität Wien
Dardo Scavino, Université de Pau et des Pays de l’Adour]
El presidente Mauricio Macri es una amenaza a la democracia en Argentina
El gobierno de Mauricio Macri ha promovido uno de los mayores retrocesos en materia de derechos humanos en la Argentina desde la dictadura militar terminó 1983
Globos amarillos, música de fiesta, familia,el perro Balcarce en el diván del presidente. En relación con Mauricio Macri una nueva adquisición que previeronlos principales medios de comunicación nacionales e internacionales una "revolución de alegría" en la Argentina, las tensiones populistas a finales de los años y el retorno a la escena global, bajo la dirección de un post-ideológico, no socialista, la coalición liberal democrático. Un ídolo, Mauricio Macri , como Nelson Mandela, me dijo en una historia, Le Monde, The Guardian, La Stampa y El País que publicaron conjuntamente. Los periodistas presentes parecían ignorar el sarcasmo que ello expresa.
Somos científicos que durante décadas se ha especializado en la historia y la cultura de Argentina. Estamos consternados. Disgustado. Preocupado. Mientras escribimos estas líneas sigue los niños pobres de la policía en el control de uso de balas de goma. Entraron en un barrio pobre de Buenos Aires, donde los más vulnerables estaban en el proceso de preparación de una de las pocas alegrías que la vida les ofrece: ensayos para el próximo desfile de carnaval. La policía lanzó disparos de forma indiscriminada en cualquier cosa que se moviera. Sin razón. Sin causa. Con el fin de difundir el miedo.
Dado que existe la instalación de Mauricio Macri en la Argentina un clima en el que las personas no han experimentado desde los sangrientos años de la última dictadura militar . Al tomar ventaja de las vacaciones de verano anual del Parlamento Europeo y la lucha contra el tráfico de drogas como pretexto, el presidente ha declarado el estado de emergencia en el país - una medida que da a los militares la oportunidad de intervenir en la seguridad interna e incluso derribar aviones sin previo aviso. Nadie puede salir sin documentos de identidad. Incluso México ha ido tan lejos en su reacción a la amenaza de la delincuencia organizada. Esto ocurre a pesar del hecho de que Buenos Aires con Montevideo, es la más segura capital de América Latina.
Por decreto y en violación de sus facultades constitucionales, el presidente Mauricio Macri designó a dos de sus amigos a la Corte Suprema y también derogó la ley que limita la monopolización de los medios de comunicación. El número de canales aprobados controlados por una sola mano no era aún tan alto como durante la dictadura militar. Mientras tanto, los periodistas críticos, o los que simplemente no están en línea con la política del gobierno, despedidos de los canales públicos. Las empresas privadas, amenazados por una pérdida de ingresos de publicidad oficial, han seguido su ejemplo. En relación con la supresión de los impuestos sobre las exportaciones agrícolas y una fuerte devaluación del peso, que redistribuye recursos a los ricos que poseen dólares estadounidenses, el gobierno argentino sufrió una ola de despidos que ahora asciende a casi 25.000 empleados (aproximadamente la misma en el sector privado sector). La mayoría de los afectados son personas que no están de acuerdo con el gobierno de turno.
Las funciones de apoyo del estado para el trabajo en materia de derechos humanos se han visto especialmente afectados. departamentos enteros en varios ministerios y organizaciones se han cerrado, mientras que los ex funcionarios sospechosos de crímenes contra la humanidad, ha sido nombrado para un cargo gubernamental. El presidente se ha negado a aceptar las organizaciones de derechos humanos como las Madres y Abuelas de Plaza de Mayo. El Ministerio de Cultura de la Ciudad de Buenos Aires, en línea con el gobierno nacional, indicó que el número de desaparecidos durante la última dictadura "era una mentira que fue fabricado en la mesa de negociación con el fin de obtener subvenciones."
En este clima de intimidación generalizada, el asalto policial contra las protestas llevada a cabo por los sindicatos, los parados, los grupos de mujeres y grupos indígenas o la criminalización de la oposición política, como era de esperar.
El punto culminante (por ahora) es el encarcelamiento de Milagro Sala, dirigente indígena y miembro del Parlasur (Parlamento del Mercosur). Ella fue detenido tras participar en una reunión de protesta pacífica organizada para solicitar una audiencia con el gobernador Gerardo Morales. Gerardo Morales, un aliado del presidente Mauricio Macri , ha prohibido las cooperativas de viviendas indígenas y amenazando con retirar toda la financiación pública. Amnistía Internacional, el Parlamento Europeo y el Parlasur ha presentado protestas oficiales. Las autoridades judiciales de la provincia (controlado por el presidente Mauricio Macri por decreto) ha respondido apretando las condiciones de detención Salas, asaltar su casa y encarcelar a otros activistas.
El gobierno de Mauricio Macri es o no socialista o post-ideológico. Sólo es liberal
que somete al sector financiero transnacional. El argentino "nueva derecha" es una reminiscencia de las de Polonia y Hungría: sangría libertad de prensa, la cooptación del sistema judicial, la persecución de los disidentes y la represión armada si alguien se atreve a reaccionar. Mauricio Macri , ex presidente de un gran club de fútbol con lazos corruptos al mundo vándalos de la mafia y la heredera de un imperio en la industria financiera y los medios de comunicación, se puede esperar que los jueces con capacidad para poner los casos adecuados - incluyendo la corrupción e interceptación ilegal - contra él en el hielo. Mauricio Macri hay Nelson Mandela. Puede que sea más parecido a un Sudamericano Silvio Berlusconi, un empresario que ama evaluaciones de crédito y el odio democracia.
En menos de dos meses, el gobierno de Mauricio Macri ha promovido uno de los mayores retrocesos en materia de derechos humanos en la Argentina desde la dictadura militar terminó en 1983. Es una revolución de gozo, sino simplemente un gummikulerevolution. Las balas dirigidas a nada menos que el proceso democrático en la Argentina y en toda la región.
Por delante del totalitarismo es la presión internacional, una de las pocas armas que quedan. Para que la democracia y los derechos humanos bien, por el derecho a causa de la información y de prensa de la libertad, pedimos a nuestros colegas periodistas, trabajadores de la cultura, los investigadores en las ciencias sociales y las ciencias naturales, de informar a sus audiencias sobre la dirección antidemocrática y represiva Mauricio Macri Argentina mueve.
gomarevoluciòn no es una revolución. Hay balas. Por el momento de caucho.
Brigitte Adriaensen. Universiteit Nijmegen
Jens Andersen Mann, Universidad de Zurich
Ben Bollig, Universidad de Oxford
Geneviève Fabry, Universidad Católica de Lovaina
Liliana Ruth Feierstein, Humboldt Universität zu Berlin
Anna Forné, Universidad de Gotemburgo
John Kraniauskas, Birkbeck College, Universidad de Londres
Emilia PERASSI, Università degli Studi di Milano
Kathrin Sartingen. Universität Wien
Dardo Scavino, Université de Pau et des Pays de l'Adour
link
http://www.etc.se/debatt/president-mauricio-macri-ar-ett-hot-mot-demokratin-i-argentina
President Mauricio Macri är ett hot mot demokratin i Argentina
Mauricio Macris regering har främjat ett av de största bakslagen vad gäller mänskliga rättigheter i Argentina sedan militärdiktaturen tog slut 1983.z
Gula ballonger, festmusik, familjehunden Balcarce i presidentens soffa. I samband med Mauricio Macris maktövertagande förutsåg ledande nationella och internationella medier en ”glädjens revolution” i Argentina, slutet på populistiska spänningar och en återvändo till den globala scenen under ledning av en demokratisk, post-ideologisk, borglig, liberal koalition. Mauricio Macris stora idol är Nelson Mandela, berättade han i ett reportage som Le Monde, The Guardian, La Stampa y El País gemensamt publicerade. De närvarande journalisterna tycktes bortse från uttalandets sarkasm.
Vi är forskare som sedan årtionden tillbaka har specialiserat oss på Argentinas historia och kultur. Vi är bestörta. Upprörda. Oroliga. Medan vi skriver dessa rader håller polisen fattiga barn i styr med hjälp av gummikulor. De gick in i ett slumområde i Buenos Aires där de mest utsatta var i färd med att förbereda ett av de få glädjeämnen som livet erbjuder dem: repetitioner inför det stundande karnevalståget. Polisen avlossade skott urskillningslöst mot allt som rörde sig. Utan anledning. Utan orsak. För att sprida fruktan.
Sedan installationen av Mauricio Macri råder i Argentina ett klimat som människor inte upplevt sedan den senaste militärdiktaturens blodiga år. Genom att utnyttja parlamentets årliga sommaruppehåll och med bekämpningen av narkotikahandeln som förevändning har presidenten utlyst undantagstillstånd i hela landet – en åtgärd som ger militären möjlighet att ingripa i interna säkerhetsfrågor och även skjuta ner flygplan utan förvarning. Ingen kan längre gå ut utan identitetshandlingar. Inte ens Mexiko har gått lika långt i sin reaktion på det upplevda hotet från den organiserade brottsligheten. Detta sker trots att Buenos Aires, tillsammans med Montevideo, är Latinamerikas tryggaste huvudstad.
Genom dekret och i strid med sina konstitutionella befogenheter har president Mauricio Macri utsett två av sina vänner till domare i Högsta Domstolen och han har även upphävt den lag som begränsade monopoliseringen av medierna. Antalet godkända kanaler som styrs av en enda hand var inte ens så högt under militärdiktaturen. Samtidigt har kritiska journalister, eller de som helt enkelt inte är i linje med regeringens politik, avskedats från de statliga kanalerna. Privata företag, hotade av en förlust av statliga reklamintäkter, har följt efter. I samband med avskaffandet av beskattningen på jordbruksexporten och en kraftig devalvering av peson, som omfördelar tillgångarna till de välbärgade som förfogar över amerikanska dollar, har den argentinska staten genomlidit en våg av uppsägningar som nu uppgår till nästan 25 000 löntagare (ungefär detsamma i den privata sektorn). De flesta av de drabbade är människor av annan åsikt än den styrande regeringen.
De statliga stödfunktionerna för arbetet med de mänskliga rättigheterna har drabbats särskilt hårt. Hela avdelningar på flera ministerier och organisationer har stängts samtidigt som före detta tjänstemän, misstänkta för brott mot de mänskliga rättigheterna, har utsetts till statliga ämbeten. Presidenten har vägrat att ta emot människorättsorganisationer som Mödrarna och Mormödrarna på Plaza de Mayo. Kulturministeriet i staden Buenos Aires har, i linje med den nationella regeringen, påstått att antalet försvunna under den senaste diktaturen ”var en lögn som fabricerades vid förhandlingsbordet för att få subventioner”.
I detta klimat av utbredda hotelser, är polisiära övergrepp mot protester genomförda av fackförbund, arbetslösa, kvinnogrupper och ursprungsbefolkningsgrupper eller kriminaliseringen av den politiska oppositionen föga förvånande.
Kulmen (för tillfället) är fängslandet av Milagro Sala, ursprungsbefolkningsaktivist och ledamot i Parlasur (Mercosurs parlament). Hon greps efter att ha deltagit i ett fredligt protestmöte som organiserades för att begära en audiens med guvernören Gerardo Morales. Gerardo Morales, allierad med president Mauricio Macri , har förbjudit ursprungsbefolkningarnas bostadskooperativ och hotar att dra tillbaka all offentlig finansiering. Amnesty International, Europaparlamentet och Parlasur har lämnat officiella protester. De rättsliga myndigheterna i provinsen (styrda av president Mauricio Macri genom dekret) har svarat genom att skärpa villkoren för Salas internering, plundra hennes hem och fängsla andra aktivister.
Mauricio Macris regering är varken borglig eller postideologisk. Den är liberal enbart
för att den underkastar sig den transnationella finanssektorn. Den argentinska ”nya högern” påminner om de i Polen och Ungern: indragen pressfrihet, kooptering av rättsväsendet, förföljelse av oliktänkande och väpnat förtryck om någon vågar reagera. Mauricio Macri , en före detta ordförande i en stor fotbollsklubb med korrupta kopplingar till huliganernas maffiavärld samt arvtagare till ett imperium i finans- och mediabranschen, kan räkna med att tillmötesgående domare lägger rättsfallen – bland annat för korruption och illegal avlyssning – mot honom på is. Mauricio Macri är ingen Nelson Mandela. Han kan snarare liknas vid en sydamerikansk Silvio Berlusconi, en affärsman som älskar kreditbedömningar och avskyr demokrati.
På mindre än två månader har Mauricio Macris regering främjat ett av de största bakslagen vad gäller mänskliga rättigheter i Argentina sedan militärdiktaturen tog slut 1983. Det är inte en glädjens revolution utan rätt och slätt en gummikulerevolution. Kulor som riktas mot inget mindre än den demokratiska processen i Argentina och i hela regionen.
Inför totalitarismen är internationella påtryckningar ett av de få vapen som återstår. För demokratin och de mänskliga rättigheternas skull, för rätten till information och pressfrihetens skull, ber vi våra journalistkollegor, kulturarbetare, forskare inom samhällsvetenskap och naturvetenskap, att informera sina målgrupper om den antidemokratiska och repressiva riktning som Mauricio Macris Argentina rör sig i.
Gummikulerevolutionen är inte en revolution. Det är kulor. För tillfället av gummi.
Brigitte Adriaensen. Universiteit Nijmegen
Jens Andermann, Universität Zürich
Ben Bollig, University of Oxford
Geneviève Fabry, Université Catholique de Louvain
Liliana Ruth Feierstein, Humboldt Universität zu Berlin
Anna Forné, Göteborgs Universitet
John Kraniauskas, Birkbeck College, University of London
Emilia Perassi, Università degli Studi di Milano
Kathrin Sartingen. Universität Wien
Dardo Scavino, Université de Pau et des Pays de l’Adour]
El presidente Mauricio Macri es una amenaza a la democracia en Argentina
El gobierno de Mauricio Macri ha promovido uno de los mayores retrocesos en materia de derechos humanos en la Argentina desde la dictadura militar terminó 1983
Globos amarillos, música de fiesta, familia,el perro Balcarce en el diván del presidente. En relación con Mauricio Macri una nueva adquisición que previeronlos principales medios de comunicación nacionales e internacionales una "revolución de alegría" en la Argentina, las tensiones populistas a finales de los años y el retorno a la escena global, bajo la dirección de un post-ideológico, no socialista, la coalición liberal democrático. Un ídolo, Mauricio Macri , como Nelson Mandela, me dijo en una historia, Le Monde, The Guardian, La Stampa y El País que publicaron conjuntamente. Los periodistas presentes parecían ignorar el sarcasmo que ello expresa.
Somos científicos que durante décadas se ha especializado en la historia y la cultura de Argentina. Estamos consternados. Disgustado. Preocupado. Mientras escribimos estas líneas sigue los niños pobres de la policía en el control de uso de balas de goma. Entraron en un barrio pobre de Buenos Aires, donde los más vulnerables estaban en el proceso de preparación de una de las pocas alegrías que la vida les ofrece: ensayos para el próximo desfile de carnaval. La policía lanzó disparos de forma indiscriminada en cualquier cosa que se moviera. Sin razón. Sin causa. Con el fin de difundir el miedo.
Dado que existe la instalación de Mauricio Macri en la Argentina un clima en el que las personas no han experimentado desde los sangrientos años de la última dictadura militar . Al tomar ventaja de las vacaciones de verano anual del Parlamento Europeo y la lucha contra el tráfico de drogas como pretexto, el presidente ha declarado el estado de emergencia en el país - una medida que da a los militares la oportunidad de intervenir en la seguridad interna e incluso derribar aviones sin previo aviso. Nadie puede salir sin documentos de identidad. Incluso México ha ido tan lejos en su reacción a la amenaza de la delincuencia organizada. Esto ocurre a pesar del hecho de que Buenos Aires con Montevideo, es la más segura capital de América Latina.
Por decreto y en violación de sus facultades constitucionales, el presidente Mauricio Macri designó a dos de sus amigos a la Corte Suprema y también derogó la ley que limita la monopolización de los medios de comunicación. El número de canales aprobados controlados por una sola mano no era aún tan alto como durante la dictadura militar. Mientras tanto, los periodistas críticos, o los que simplemente no están en línea con la política del gobierno, despedidos de los canales públicos. Las empresas privadas, amenazados por una pérdida de ingresos de publicidad oficial, han seguido su ejemplo. En relación con la supresión de los impuestos sobre las exportaciones agrícolas y una fuerte devaluación del peso, que redistribuye recursos a los ricos que poseen dólares estadounidenses, el gobierno argentino sufrió una ola de despidos que ahora asciende a casi 25.000 empleados (aproximadamente la misma en el sector privado sector). La mayoría de los afectados son personas que no están de acuerdo con el gobierno de turno.
Las funciones de apoyo del estado para el trabajo en materia de derechos humanos se han visto especialmente afectados. departamentos enteros en varios ministerios y organizaciones se han cerrado, mientras que los ex funcionarios sospechosos de crímenes contra la humanidad, ha sido nombrado para un cargo gubernamental. El presidente se ha negado a aceptar las organizaciones de derechos humanos como las Madres y Abuelas de Plaza de Mayo. El Ministerio de Cultura de la Ciudad de Buenos Aires, en línea con el gobierno nacional, indicó que el número de desaparecidos durante la última dictadura "era una mentira que fue fabricado en la mesa de negociación con el fin de obtener subvenciones."
En este clima de intimidación generalizada, el asalto policial contra las protestas llevada a cabo por los sindicatos, los parados, los grupos de mujeres y grupos indígenas o la criminalización de la oposición política, como era de esperar.
El punto culminante (por ahora) es el encarcelamiento de Milagro Sala, dirigente indígena y miembro del Parlasur (Parlamento del Mercosur). Ella fue detenido tras participar en una reunión de protesta pacífica organizada para solicitar una audiencia con el gobernador Gerardo Morales. Gerardo Morales, un aliado del presidente Mauricio Macri , ha prohibido las cooperativas de viviendas indígenas y amenazando con retirar toda la financiación pública. Amnistía Internacional, el Parlamento Europeo y el Parlasur ha presentado protestas oficiales. Las autoridades judiciales de la provincia (controlado por el presidente Mauricio Macri por decreto) ha respondido apretando las condiciones de detención Salas, asaltar su casa y encarcelar a otros activistas.
El gobierno de Mauricio Macri es o no socialista o post-ideológico. Sólo es liberal
que somete al sector financiero transnacional. El argentino "nueva derecha" es una reminiscencia de las de Polonia y Hungría: sangría libertad de prensa, la cooptación del sistema judicial, la persecución de los disidentes y la represión armada si alguien se atreve a reaccionar. Mauricio Macri , ex presidente de un gran club de fútbol con lazos corruptos al mundo vándalos de la mafia y la heredera de un imperio en la industria financiera y los medios de comunicación, se puede esperar que los jueces con capacidad para poner los casos adecuados - incluyendo la corrupción e interceptación ilegal - contra él en el hielo. Mauricio Macri hay Nelson Mandela. Puede que sea más parecido a un Sudamericano Silvio Berlusconi, un empresario que ama evaluaciones de crédito y el odio democracia.
En menos de dos meses, el gobierno de Mauricio Macri ha promovido uno de los mayores retrocesos en materia de derechos humanos en la Argentina desde la dictadura militar terminó en 1983. Es una revolución de gozo, sino simplemente un gummikulerevolution. Las balas dirigidas a nada menos que el proceso democrático en la Argentina y en toda la región.
Por delante del totalitarismo es la presión internacional, una de las pocas armas que quedan. Para que la democracia y los derechos humanos bien, por el derecho a causa de la información y de prensa de la libertad, pedimos a nuestros colegas periodistas, trabajadores de la cultura, los investigadores en las ciencias sociales y las ciencias naturales, de informar a sus audiencias sobre la dirección antidemocrática y represiva Mauricio Macri Argentina mueve.
gomarevoluciòn no es una revolución. Hay balas. Por el momento de caucho.
Brigitte Adriaensen. Universiteit Nijmegen
Jens Andersen Mann, Universidad de Zurich
Ben Bollig, Universidad de Oxford
Geneviève Fabry, Universidad Católica de Lovaina
Liliana Ruth Feierstein, Humboldt Universität zu Berlin
Anna Forné, Universidad de Gotemburgo
John Kraniauskas, Birkbeck College, Universidad de Londres
Emilia PERASSI, Università degli Studi di Milano
Kathrin Sartingen. Universität Wien
Dardo Scavino, Université de Pau et des Pays de l'Adour
link
http://www.etc.se/debatt/president-mauricio-macri-ar-ett-hot-mot-demokratin-i-argentina